Känslor inför en klassåterträff
Om man inte är den som arrangerar klassåterträffen (vilket kan vara förknippat med en helt annan rad av känslor, som stress och panik) utan den som ska gå på en klassåterträff, är det nog ganska vanligt att man tackar ja till inbjudan med blandade känslor. Kanske beror de känslor man har på vilka relationer man hade med de andra i klassen, om man kände en gemenskap eller om man inte tyckte om de flesta man delade klassrum med. Men oavsett om man kom bra överens med alla kan det nog kännas nervöst att återigen möta människor som man inte har träffat på tio eller tjugo år, och jämföra sitt liv med deras.
Inför en klassåterträff känner man säkerligen en viss nostalgi. Kanske tittar man igenom gamla skolalbum och minns hur det var i högstadiet – hur man själv var och hur ens kompisar var. Man blir sannolikt också nyfiken på hur de man inte har träffat på alla dessa år har förändrats. Men nostalgi och nyfikenhet är sannolikt inte det enda man känner – de flesta känner också någon form av oro, ångest eller panik över att åka tillbaka till sin gamla hemort (om man har flyttat därifrån) och träffa sin gamla klass igen, som om tiden har stått stilla. Man kanske är rädd för att alla ska återfalla i de roller och de grupper som fanns i klassen i högstadiet. Om man efter en klassåterträff inser att man vill flytta från hemorten, om man inte redan gjort det, och behöver anlita en städfirma för hjälp med flyttstädning i Göteborg, kan man gå in på Prohomeservice.se.
För vissa tar de negativa känslorna överhanden över nyfikenheten, och de tackar helt enkelt nej till inbjudan till sin klassåterträff. Det är inte ovanligt att uppslutningen på klassåterträffar är betydligt sämre än de var på till och med gympalektionerna i skolan. Det beror troligtvis inte bara på ångestkänslor, utan också på att man som vuxen inte längre har lika mycket tid över till fester när man har barn som ska matas, köras till aktiviteter och nattas, eller ett jobb som kräver att man jobbar övertid.
De flesta som faktiskt går på en klassåterträff beskriver dock en lättnad och en glädje när de går ifrån festen. Kanske kan det ge en ny uppskattning för det liv man lever – eller bara en uppskattning för att man har lämnat högstadiet bakom sig.